Punkt 2 Utvecklade naturvärden

Här har vi en skog som blivit avsiktligt "störd" för att skapa ännu mer naturvärden än i den orörda skogen.
Aktiv skötsel för att skapa mer död ved
Bild: Line Djupström

Effaråsen, punkt 2.Du har just passerat en äldre orörd tallskog och framför dig ser du ett område där skogen avsiktligt har "störts" för att skapa högre naturvärden.

I den störda skogen har vi inte gjort några virkesuttag, däremot har vi gjort flera åtgärder som ska öka mängden död och döende ved. Vi frågor oss här om det går att skynda på utvecklingen av tallskogens naturvärden med aktiv skötsel.

Den "störda" skogen

Tallskogen är en störningspräglad naturtyp. Storm, brand och insektsangrepp är naturliga inslag och ibland en förutsättning för att skogen ska vara just en tallskog. Hypotesen här är att naturvärdena utvecklas snabbare om tallskogen sköts med aktiva åtgärder. Om det inte brinner eller stormar på naturligt sätt händer annars väldigt lite. En tall kan leva i flera hundra år, sedan dör den i flera hundra år och bryts sedan ner under ytterligare några hundratal år. Men hela tiden gör den naturvårdsnytta.

Här har vi inte gjort något uttag av stamvirke. I stället har vi:

  • lämnat orörda levande träd och naturvärdesträd
  • kapat högstubbar
  • katat träd (barken har skalats av för att påskynda törvedsbildning)
  • fällt och lämnat hela stammar.

Blir det mer angrepp av märgborrar?

Med så här mycket lämnad död ved är frågan vilken effekt det har på skadeinsekter. I tallskogen är det framför allt den större och mindre märgborren som är aktuella.

Större och mindre märgborre. Illustration Martin Holmer.

Större och mindre märgborre med gångsystem. Teckning Martin Holmer.

Den större märgborren är vanligast i södra Sverige men vid Effaråsen är också den mindre märgborren allmän. Den större märgborren lägger helst sina ägg under grov bark och har gångar som löper parallellt med stammen. Mindre märgborren föredrar glansbark och har gångar som liknar måsvingar som går på tvärs mot stammens längdriktning.

På våren lägger märgborrarna sina ägg under barken på nyligen döda tallar. Här finns de på stubbar, högstubbar, fällda träd och katade träd. Mindre märgborre som är lite "aggressivare" än den större, är särskilt vanlig på de katade träden. I gångarna lever flera rödlistade skalbaggsarter, särskilt hos den mindre märgborren.

Äggen kläcks på eftersommaren och de nya märgborrarna utför då sina näringsgnag i tallkronorna. Årsskotten skadas då och faller av. Angreppen gör att träden växer långsammare.

Pågående forskning

Inventeringarna av vedinsekter har till att börja med fokuserat på arter som är knutna till nydöda tallar. Fynd av rödlistade arter och gnagspår av olika insektsarter t.ex. tallbock, timmerman och märgborrar har registrerats. Utvecklingen kommer att dokumenteras med återkommande inventeringar.

Med tiden förändras den döda veden. För många sällsynta och krävande arter är just vedens egenskaper helt avgörande för om veden ska kunna utnyttjas för äggläggning och larvutveckling. Det kan ibland dröja 8-10 år innan veden har utvecklat rätt karaktär, och sedan tar larvutvecklingen till adult skalbagge 3-4 år.

Ett exempel på en art som kräver gamla, solbelysta liggande tallstammar är raggbocken (Tragosoma depsarium), en skalbagge som tillhör familjen långhorningar och är klassad som sårbar på rödlistan.

Raggbock. Teckning G.G. Yakobson, Wikipedia commons.

Raggbock, en art som kan dyka upp här. Håll utkik efter de stora och ovala kläckhålen i tallstammarna. Illustration G.G. Yakobson. Wikipedia commons.

Senast korrigerad: 2016-11-23

Kommentarer (0 st)