Slutavverkning

Föryngringsavverkning, eller slutavverkning som den oftare kallas, är skördetid för skogsägaren. Under ett bestånds livstid kan 80-90 % av pengarna komma från slutavverkningen.
Skörden
Bild: Mats Hannerz

Slutavverkningen markerar både slutet och början på en skoglig omloppstid. Huvuddelen av de gamla träden avverkas nu, och när beståndet föryngrats tar en ny generation över. Slutavverkningen skiljer sig från gallring genom att beståndet nu är så glest att det inträder föryngringsplikt.

Slutavverkningen kan göras på många sätt beroende på hur beståndet ska föryngras. Du kan lämna fröträd (vanligt för tallbestånd som ska självföryngras) eller en skärm av större träd som både skyddar föryngringen och bidrar med nya frön. Oavsett metod ska slutavverkningen alltid lämna hänsyn i form av enskilda naturvårdsträd eller hänsynsytor. Här är det viktigt att tänka igenom om det finns biotoper som kräver särskild hänsyn, eller om det behövs kantzoner mot andra miljöer.

Det vanligaste är att beståndet avverkas i sin helhet (förutom den lämnade naturhänsynen) och att det nya beståndet föryngras genom plantering.

I Sverige slutavverkas ungefär 200.000 hektar om året. Det är en knapp procent av den produktiva skogsmarksarealen.

Slutbeståndets värde påverkas av hur du har röjt och gallrat tidigare. Att snåla eller slarva med beståndsvården kan därför kosta pengar i slutänden. På samma sätt påverkas naturhänsynen av tidigare skötsel. Har du gynnat naturvårdsträd, lågor och stående död ved i gallringarna så finns det också något att spara vid slutavverkningen.

Det finns mycket att tänka på vid slutavverkningen. Här går vi bara igenom några punkter. I Skogskunskap kan du läsa mer om slutavverkning, hur du köper och säljer virke och hur du ska ta hänsyn till miljön. Och glöm inte att se till att det finns väg till beståndet!

Prioritera bland bestånden

Vilka bestånd som ska slutavverkas tillhör de viktigaste valen du ställs inför som skogsägare. Eftersom merparten av skogsbrukets inkomster kommer från slutavverkningen får beslutet stora ekonomiska följder.

Prioriteringen bör bygga på företagsekonomiska grunder – hur du maximerar den ekonomiska avkastningen från skogsbruket. Det betyder ofta att bestånd som ger dålig förräntning (värdeökning i förhållande till sitt nuvarande värde) avverkas först. Men självklart måste du väga in andra aspekter som den lokala efterfrågan och prisbilden, tillgänglighet för maskiner och hänsyn till miljön.

I Skogskunskap finns ett särskilt avsnitt om Beståndsval, där du kan fundera över dina egna mål, förräntningskrav och räkna ut de ekonomiska effekterna av olika prioriteringar.

Om du bara tar hänsyn till värdetillväxten bör du avverka

Granskog före tallskog

Granskog och tallskog

Äldre gran kan drabbas av röta och sjunka i värde. Dessutom ökar inte granens värde lika mycket när träden blir grövre. Äldre gran löper också risk att ramla i stormar.

Mycket glesa bestånd före normalt täta bestånd

Mycket gles och normalt tätt bestånd

Mycket glesa bestånd har en låg tillväxt som inte utnyttjar marken. Då är det bättre att börja om med en ny skogsgeneration.

Täta bestånd före normalt glesa bestånd

Mycket täta bestånd och normalt glesa bestånd

En tät skog binder ett stort kapital som får en låg förräntning. Gamla bestånd före yngre. Med stigande ålder växer träden allt sämre. Då är det bättre att ersätta skogen med en ny generation.

Bestånd med dålig kvalitet före bestånd med hög kvalitet

Skog med dålig och normal kvalitet

Skog med god kvalitet har oftast en hög värdetillväxt om den får stå kvar några år till.

Senast korrigerad: 2017-05-04
Avverkning

Kommentarer (0 st)