Planens innehåll

Det finns inga regler för vad en skogsbruksplan måste innehålla, men det finns några uppgifter som brukar ingå.
Bild: Mats Hannerz

En skogsbruksplan kan vara allt från en enkel textbeskrivning för den lilla fastigheten till en avancerad datorprodukt med detaljerad information om varje bestånd och en ekonomisk plan för hela fastigheten. Gemensamt för de flesta planer är att de innehåller en karta där skogen är indelad i behandlingsenheter (avdelningar eller bestånd) och att det finns en beskrivning av skogstillståndet och föreslagna åtgärder för varje avdelning. Dessutom brukar det finnas en sammanställning av virkesförrådet och skogens fördelning på åldersklasser. Det är uppgifter av stort värde för både värdering av skogen och för skogsägarens planering på både kort och lång sikt. 

Målklasser

Många skogsbruksplaner använder en målklassning där varje avdelning klassas efter hur de ska tillfredställa de båda målen produktion och miljö. Målklassning är också ett krav om skogsbruket är certifierat.

Den vanligaste indelningen är fyra målklasser:

PG Produktion med generell miljöhänsyn. Den vanligaste målklassen, här bedrivs skogsbruk för virkesproduktion, men naturligtvis gäller generell hänsyn vid varje åtgärd.
PF (K) Produktion med förstärkt miljöhänsyn (kombinerat mål). Här brukas skogen också för virkesproduktion men det finns ett miljöintresse utöver den generella hänsynen.
NO Naturvård, orört. Här kan det handla om till exempel gammal skog med mycket död ved eller en sumpskog. Skogen lämnas för fri utveckling.
NS Naturvård med skötsel. I NS-beståndet väger miljövärdena tyngst men de kan behöva bevaras eller förstärkas med naturvårdande skötsel. Exempel kan vara att frihugga gamla ekar eller att ta bort gran som håller på att ta över i en lövskog.

 

NO och NS utgör vanligen 5-10 procent av arealen. Dessa bestånd väljs ut bland de områden som har högst miljövärden. NO och NS behöver inte bara handla om naturvård. Det kan också stå för andra värden, till exempel rekreation.

Ibland används också målklasserna R (rekreationsskog) och RF (rekreationsskog med förstärkt hänsyn).

Planens innehåll i det certifierade skogsbruket

Minimikraven på innehållet i en FSC-anpassad skogsbruksplan kan också vara en vägledning för andra planer (på mindre fastigheter är reglerna ännu enklare):

  • Mål för skogsskötseln
  • Karta över fastigheten med fastighets- och ägoslagsgränser
  • Redovisning av ägoslag med arealuppgifter
  • Fastighetsgränser mellan produktiv skogsmark, impediment (lågproduktiv mark), jordbruksmark, vägar och bebyggelse.
  • Registrerade nyckelbiotoper och andra naturvårdsavsatta skogsarealer, beskrivna med mål och eventuell skötsel. Denna information är offentlig och ska kunna visas upp för vem som helst.
  • Områden som är lövdominerade.
  • Bestånd som domineras av främmande trädslag, till exempel contorta, Sitka och Douglas.
  • Registrerade fornminnen och värdefulla kulturlämningar.
  • Områden av särskild betydelse för renskötseln.
  • Gällande servitut, naturvårdsavtal och bildade naturreservat.
  • Planerade och utförda åtgärder för skogs- och naturvård, till exempel virkesuttag och skötsel.
  • Andra större förändringar på den certifierade marken.

Kartan

Kartan i skogsbruksplanen kan se ut på många sätt. Den kan bygga på flygbilder eller vara mer stiliserad. Gemensamt är att kartan tydligt ska visa ägogränser och gränser för de olika avdelningarna. Avdelningarna är oftast märkta med ett nummer som hänvisar till texten i planen. För avdelningarna anges också Huggningsklass, antingen med färg eller med bokstäver. För målklassade fastigheter står målklassen ofta i kartan.

Här är exempel på kartor från en fiktiv demofastighet från Skogsstyrelsen.

Skogsbruksplan karta, målklasser

Indelning i målklasser.

Skogsbruksplan, karta, åtgärdsförslag

Indelning i åtgärdsförslag.

Avdelningsbeskrivningen

Exempel på avdelningsbeskrivning, skogsbruksplan

Exempel på avdelningsbeskrivning. Här anges trädslagsblandningen med TGBÄ, där Ä står för ädellöv.

Informationen om varje avdelning kan variera mellan planerna. Vanligt är att det finns:

Huggningsklass

Vilket utvecklingsstadium avdelningen är i. K1=kalmark före föryngringsåtgärder, K2=kalmar som har föryngrats, R1=röjningsskog lägre än 1,3 m, R2=röjningsskog över 1,3 m, G1=yngre gallringsskog, G2=äldre gallringsskog som uppnått lägsta ålder för slutavverkning, S1=yngre slutavverkningsbar skog, S2=mogen avverkningsbar skog som bör slutavverkas, S3=skog som är mogen att slutavverka men som bör sparas av till exempel naturvårdsskäl.

Ålder

Genomsnittlig ålder i beståndet.

Ståndortsindex

Ett mått på markens produktionsförmåga, för tall och gran den höjd de grövsta träden når vid 100 års ålder. Läs mer.

Volym

Anges oftast i skogskubikmeter (m3sk) för hela beståndet och per hektar.

Trädslagsfördelning

Anges ofta i tiotals procent som TGB (tall, gran, björk), eller TGBÖ (tall, gran, björk, övrigt löv). Ibland kan fler trädslag ingå. TGB 271 betyder 20 % tall, 70 % gran och 10 % björk, räknat på volymen.

Åtgärdsförslag

Här anges föreslagna åtgärder och ofta inom vilka tidsperioder.

Sammanställning

En bra plan har ofta en sammanställning av uppgifterna med virkesförråd, åldersfördelning, trädslagsblandning, avverkning och tillväxt samt föreslagna åtgärder under olika tidsperioder. 

Senast korrigerad: 2017-03-28
Föryngring

Kommentarer (1 st)

2019-10-20
en bra sida