Gallring

Nästan all skog behöver gallras någon gång. Gallringen ger inkomster och de stammar som lämnas kvar får chans att utvecklas till värdefulla träd.
Nästan all gallring utförs med maskiner
Bild: Sven Tegelmo

Även om gallring ger inkomster är det i första hand en beståndsvårdande åtgärd som syftar till att skapa en värdefull slutavverkningsskog. Men det finns också andra fördelar. Tidiga gallringar gör beståndet mer stormfast, det blir en ljusare och trevligare skog att vistas i, och gallringen kan styra vilka träd som ska sparas för naturvården.

Gallringen medför också med en del risker, framför allt för stormfällning under de första åren efter gallring. Andra risker handlar om markskador, insektsangrepp och rotröta, som kan infektera genom stubbskären. Risken för insektsangrepp och stormfällning är särskilt stor om gallringen gjorts i äldre bestånd.

Är gallringsfritt ett alternativ?

En normalt anlagd skog som sköts helt utan gallringar blir tät, risig och mörk. Många stammar kommer att självdö. Men det finns skötselformer som gör att beståndet kan skötas utan gallringar. Det förutsätter att skogen är tillräckligt utglesad i ungdomen, antingen genom att träden planteras glest eller att ungskogen röjs kraftigt. Efter röjningen bör det då finnas cirka 1100-1300 stammar per hektar. Några av dessa kommer att självdö fram till slutavverkningen.

Gallringsfritt förs ibland fram som alternativ i stormutsatta lägen, där det är stor risk för rotröta, eller där gallring helt enkelt inte lönar sig för att beståndet ligger för långt från väg eller har en besvärlig terräng.

Senast korrigerad: 2017-03-14
Gallring

Kommentarer (0 st)