Markberedning

Markberedningen ger plantan optimala förutsättningar att överleva och växa bra. Utan markberedning är risken stor för snytbaggeskador.
Markberedning med högläggare
Bild: Mats Hannerz

Markberedning är i de flesta fall nödvändig för att få ett lyckat föryngringsresultat, vare sig du planterar, sår eller förlitar dig på naturlig föryngring.

En optimal markberedning skiljer sig mellan olika föryngringsmetoder och ståndorter, det kan du läsa mer om i kapitlet om föryngring av barrskog i Skogskunskap.

Med markberedning uppnår du:

markberedning, tvärsnitt. Illustration Anna Marconi.Mindre vegetationskonkurrens. Markberedning tar bort vegetationen men fläckarna växer snabbt igen. I södra Sverige kan gräset ha tagit över redan efter 1-2 år. I norra Sverige tar det längre tid. Markberedning är en färskvara.

Högre marktemperatur. Gräs, mossor och lavar isolerar marken från solens värmande strålar. Om de tas bort värms marken upp lättare. En markberedd fläck tinar snabbare på våren och håller en högre marktemperatur än en fläck med intakt växttäcke.

Jämnare fuktighet. Med markberedningen dräneras jorden så att det blir bättre balans mellan syre och vatten. Rötterna löper mindre risk att drabbas av syrebrist.

Mindre frostrisk. En bar mineraljord strålar ut värme på natten. Luften ovanför en mineraljordsfläck är därför högre än ovanför en fläck med intakt växttäcke. En hög planteringspunkt, t.ex. med högläggning, gör också att temperaturen är högre runt plantan. På starkt frostutsatta lokaler hjälper dock knappast markberedning som ensamt skydd.

Bättre näringstillgång. När marken rörs om och temperaturen ökar så ökar också näringsomsättningen. Mer näring blir tillgänglig för plantan. På tjocka, inaktiva råhumustäcken i Norrlands inland kan markberedning har särskilt stor betydelse genom att öka näringsomsättningen.

Mindre risk för snytbaggeangrepp. Snytbaggen trivs inte på bar mineraljord. En planta bör ha minst 10 cm till humuskant om den ska vara skyddad från snytbaggen.

Enklare plantering. Det är lätt att följa ett markberedningsspår, och det blir enklare att hitta de riktigt bra planteringspunkterna.

Harv, högläggning, fläckmarkberedning, invers

Ståndorten, föryngringsmetoden, terrängens lutning och svårighetsgrad (hinder) och hänsyn till landskapsbilden avgör om markberedning ska utföras och med vilken metod. I praktiken bestäms metoden också av vilka aggregat entreprenören har tillgång till. 

Markberedningen kan utföras med harv, fläckmarkberedare, högläggare eller grävskopa. Aggregaten kan ställas in så att de skapar en markberedning som är anpassad till ståndorten. Man brukar skilja mellan tre huvudmetoder för markberedning:

  • Intermittent markberedning. Högar eller fläckar med bestämda avstånd.
  • Kontinuerlig markberedning. Sammanhängande spår som oftast utförs med en harv.
  • Riktad markberedning. Här väljer föraren var fläckarna ska göras. Markberedningsaggregatet kan sitta på en kranspets på till exempel en grävskopa eller planteringsmaskin.

En ny metod är inversmarkberedning. Det är en form av högläggning där jorden vänds upp och ner och läggs tillbaks i gropen med mineraljorden uppåt. Invers ger de bästa förutsättningarna för plantan, samtidigt som markpåverkan är liten. Metoden passar därför till exempel där det finns mycket kulturlämningar.

Senast korrigerad: 2017-03-13
Föryngring
Ståndort

Kommentarer (0 st)