Olika planttyper

Plantor kan vara ett-åriga eller fleråriga och ha odlats på olika sätt som ger dem olika egenskaper. Normalt bör du satsa på större plantor på bördiga marker i goda klimatlägen.
Täckrot, pluggplanta och barrot. De vanligaste planttyperna.
Bild: Erik Viklund

Vid valet av planttyp bör du beakta markens bördighet, markberedningen, snytbaggetrycket, vegetationskonkurrensen, risken för torka och frost.

Stora plantor är oftast bättre rustade mot vegetationskonkurrens och snytbaggegnag. Samtidigt är de dyrare och tar normalt längre tid att plantera. Oavsett planttyp så måste gröndel och rötter vara i balans.

Täckrotsplantor

Täckrotsplantor. Foto Erik Viklund.

Täckrotsplantor. Foto Erik Viklund.

Täckrotsplantor odlas i behållare där torvsubstratet följer med plantan vid planteringen. Torven är näringsberikad och uppvattnad och täckrotsplantan är därför mindre känslig för torka än barrotsplantan. En täckrotsplanta får inte vara förvuxen så att rötterna har börjat växa runt i behållaren.

I norra Sverige används oftast små, ettåriga täckrotsplantor medan större, 1,5-2 åriga är vanliga i södra Sverige.

Täckrotsplantor sätts med rör och går därför snabbare att plantera än barrotsplantor.

Barrotsplantor

Barrotsplantor. Foto Karin Hjelm.

Barrotsplantor levereras ofta i buntar i säckar. Foto Karin Hjelm.

Barrotsplantan är oftast äldre och grövre än täckrotsplantan. Det anses ofta att barrotsplantan står emot vegetationskonkurrens, frost och snytbaggeangrepp bättre än en liten täckrotsplanta. Täckrotsplantor får dock en snabbare tillväxtstart – barrotsplantans rötter måste först få kontakt med omgivande mark medan täckrotsplantan har sin "matsäck" i substratklumpen. En liten täckrotsplanta med en laddad knopp kan därför växa ifatt barrotsplantorna efter några år.

Barrotsplantor är oftast 3-4-åriga. De är vanliga vid hjälpplantering. Barrotsplantor planteras med borr eller hacka. En barrotsplantas rötter kan behöva rotbeskäras innan plantering, men om rötterna blir för korta i förhållande till gröndelen kan plantan drabbas av torka.

Pluggplantor

Pluggplantor för omskolning. Foto Södra Odlarna.

Pluggplantor (Pluggplusett och Teplusett) görs av små täckrotsplantor som omskolas till friland och får växa vidare som en barrotsplanta. Resultatet blir en kraftig planta med gov stam som lättare står emot snytbaggegnag. Foto Södra Odlarna.

Teplus- eller Pluggplus-plantan är en "hybrid" mellan täckrots- och barrotsplantan, och den kan sägas kombinera båda planttypernas fördelar – den är grov som en barrotsplanta och har ett rotsystem som etablerar sig snabbt som en täckrotsplanta.

Planttypen saknar än så länge ett allmänt namn. Den är sådd i en täckrotsbehållare och omskolad till friland där den fått växa som barrotsplanta. En Pluggplanta kan vara stor som en barrotsplanta trots att den är odlad kortare tid.

Sticklingar

Sticklingar i växthus. Foto Skogforsk.

Nyligen rotade gransticklingar i växthus. Foto Skogforsk.

I Sverige är sticklingar framför allt ett alternativ för gran och en del lövträd, även om utveckling pågår också för tall. Sticklingen är ett avklippt skott som stuckits ned i ett odlingssubstrat där rötter kan växa ut från skottets bas. Efter rotningen odlas sticklingen som en vanlig planta.

Sticklingar kännetecknas av grov stambasdiameter och grov bark vilket gör att de bättre står emot snytbaggegnag. Sticklingar klarar också frost och vegetationstryck bättre än fröplantor. Det främsta skälet att välja sticklingar är för att utnyttja den genetiska potentialen. Det framtida beståndet kommer att växa snabbare.

Sticklingar kan användas vid så kallat klonskogsbruk, där utvalda bra träd förökas till massor med genetiskt identiska kopior. I Sverige praktiseras inte ett egentligt klonskogsbruk med gran. Däremot används sticklingar för att bulkföröka särskilt värdefulla odlingsmaterial, till exempel frön från kontrollerade korsningar av de bästa träden som valts ut av skogsträdsförädlarna.

SE-plantor, Somatisk embryogenes

SE-planta, foto Johan Henriksson

En planta skapad med metoden somatisk embryogenes. Foto Johan Henriksson, Södra Odlarna.

Sticklingar är en metod för vegetativ förökning. En annan metod, som ännu inte har nått praktisk betydelse, är somatisk embryogenes. Somatisk embryogenes är en teknik där man utgår från frön. Från ett enda frö kan man göra många identiska kopior av ett träd med önskvärda egenskaper, på samma sätt som med sticklingar.

Plantorna kallas ibland SE-plantor för att "förenkla" språkbruket. Det har föreslagits andra namn, till exempel "frösticklingar", men de har inte fått fäste. Plantorna är visserligen framställda från fröembryon precis som vanliga fröplantor, och beter sig och ser ut som vanliga fröplantor. I Nordamerika kallas SE-plantorna för "emblings", för att skilja dem från "seedlings".

Till skillnad från sticklingförökning är somatisk embryogenes inte känslig för att moderplantorna åldras. Cellkulturer från en enskild klon kan fryslagras under lång tid och väckas upp när det är dags för massförökning. Metoden passar därför för ett klonskogsbruk, när man vill föröka utvalda, testade kloner.

Det pågår flera satsningar för att hitta en rationell metod för automatiserad framställning av SE-plantor. Ännu innehåller processen mycket manuella moment.

Senast korrigerad: 2016-08-26
Barr
Plantor

Kommentarer (0 st)